en tanke.

Det finns så mycket jag vill säga, men jag vet inte hur jag ska säga det..
Det finns så mycket jag ångrar att jag inte gjort.
Det är så jävla mycket som jag bara gjort fel nu.

Jag sa till dig att jag skulle stötta dig igenom detta, jag lovade att jag skulle vara vid din sida hela tiden.

Jag vill stötta dig genom detta, jag vill vara vid din sida. Men det käns som jag inte har något att bidra med längre. Det känns som om du kan få mycket bättre tips & råd från andra nu. För detta är något jag inte vet något om alls.

Jag hatar att vi har glidit/växt ifrån varandra.. Jag fattas dig i mitt liv. Det var du som höll mitt liv i en jämn balans, du som hjäpte mig att stanna nere på jorden och inte försvinna i mina tankar. Det är verkligen nu jag inser hur jävla mycket jag har dig att tacka för, hur jävla mycket du har gjort för mig. För nu, nu när jag inte har dig längre så är mitt liv kaos, jag ser knappt skillnaden mellan fantasi & verklighet längre, allt är bara suddigt. Jag behöver dig. Jag saknar dig.

Men sen vill jag hjälpa dig, jag vill vara en del av ditt liv. Jag vill finnas där för dig när det behövs. Eller jag vill snarare att du ska veta att jag alltid finns här för dig. alltid.

Jag tror att jag är rädd för hur det kommer bli nu framöver, jag är rädd för att jag mer ska vara ivägen än vara till nytta. Jag är rädd för allt detta är så nytt för mig. Men samtidigt är jag så otroligt glad för din skull, och för din lilla parvels skull. För hon/han kommer att få världens bästa & underbaraste mamma. Jag är stolt över dig, så otroligt stolt över dig att du klarar av detta.

Jag vill inte förlora dig, jag vill inte att du glömmer bort mig.

Du kommer alltid vara min bästa kompis, älskade Josefin Boo. <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0