thoughts.
Fronda är kungen. Idag är en dag då hans låtar spelas nonstop.
Dvs, att idag är en tanke dag, en dag man försöker lista ut hur allt ska fungera.
Gammal kärlek rostar aldrig, säger ordspråket, men snarar gamla vänner rostar aldrig. För det är så det känns. Det är duvänner man haft längst som alltid finns hos en. De är som stjärnor, de syns inte alltid, men man vet att de alltid finns där. Sen kommer det till nya vänner, jag vet inte riktigt vad jag ska säga där egentligen. Bara att jag är grymmt besviken, eller snarare förvånad. Jag trodde verkligen att ni var djupare än såhär. Jag trodde verkligen att ni var starkare som personer, och inte lyssnade på vad en person sa, men tji där fick jag. Men vad ska man säga tack för den korta tiden vi hade tillsammans? För vi hade roligt, det kan ingen förneka. Jag kommer ihåg att vi sa, vi 5 mot världen. Allt började så bra, men det var nästan för bra för att vara sant. Ni visade väll era rätta "jag" eller hur man nu ska säga det. Det vore en lögn om jag sa att jag inte brydde mig, det vore en lögn om jag sa att jag inte saknar er. Egentligen så vet jag inte varför det har blivit så här, för jag kan inte komma på någon orsak. Eller jo, men det hade inte med mig och göra. Men nu finns det inte mer att göra åt det, jag har försökt, men ingen verkar vilja försöka längre, ni verkar inte ens bry er =/. Det kanske var så som de andra sa, ni bara utnyttjade en.
Gjort är gjort, men nu i efterhand låter det som om ni bara pratade med tomma ord.
I guess nothing last forever.
vers 2 från en av mina favorit låtar med fronda.
"Nån tog mitt hjärta, slet ut de ur min kropp
Slängde det i backen, stampa på den, STOPP
(Det ordnar sig) Vad fan säger du till mig?
Mitt syfte här på jorden var tillsammans med dig
Du var min trygghet, min milhöga fästning
Alla har en mening i livet min älskling
och du var min, ljuset i mina dar
Den enda kvinnan som fick föda mina barn
Men allt är borta nu för jag tappade modet
Du var min ögonsten och vackrast på jorden
Allt är becksvart det kändes som världens slut
En evig depression, det här den enda vägen ut
Förlåt,jag e inte lika stark längre.
Vi älskade varandra, vi kan inte bara va vänner
Vill inte finnas utan dig min ängel så farväl
Det stannar mellan oss, det blir bäst så här"
Dvs, att idag är en tanke dag, en dag man försöker lista ut hur allt ska fungera.
Gammal kärlek rostar aldrig, säger ordspråket, men snarar gamla vänner rostar aldrig. För det är så det känns. Det är duvänner man haft längst som alltid finns hos en. De är som stjärnor, de syns inte alltid, men man vet att de alltid finns där. Sen kommer det till nya vänner, jag vet inte riktigt vad jag ska säga där egentligen. Bara att jag är grymmt besviken, eller snarare förvånad. Jag trodde verkligen att ni var djupare än såhär. Jag trodde verkligen att ni var starkare som personer, och inte lyssnade på vad en person sa, men tji där fick jag. Men vad ska man säga tack för den korta tiden vi hade tillsammans? För vi hade roligt, det kan ingen förneka. Jag kommer ihåg att vi sa, vi 5 mot världen. Allt började så bra, men det var nästan för bra för att vara sant. Ni visade väll era rätta "jag" eller hur man nu ska säga det. Det vore en lögn om jag sa att jag inte brydde mig, det vore en lögn om jag sa att jag inte saknar er. Egentligen så vet jag inte varför det har blivit så här, för jag kan inte komma på någon orsak. Eller jo, men det hade inte med mig och göra. Men nu finns det inte mer att göra åt det, jag har försökt, men ingen verkar vilja försöka längre, ni verkar inte ens bry er =/. Det kanske var så som de andra sa, ni bara utnyttjade en.
Gjort är gjort, men nu i efterhand låter det som om ni bara pratade med tomma ord.
I guess nothing last forever.
vers 2 från en av mina favorit låtar med fronda.
"Nån tog mitt hjärta, slet ut de ur min kropp
Slängde det i backen, stampa på den, STOPP
(Det ordnar sig) Vad fan säger du till mig?
Mitt syfte här på jorden var tillsammans med dig
Du var min trygghet, min milhöga fästning
Alla har en mening i livet min älskling
och du var min, ljuset i mina dar
Den enda kvinnan som fick föda mina barn
Men allt är borta nu för jag tappade modet
Du var min ögonsten och vackrast på jorden
Allt är becksvart det kändes som världens slut
En evig depression, det här den enda vägen ut
Förlåt,jag e inte lika stark längre.
Vi älskade varandra, vi kan inte bara va vänner
Vill inte finnas utan dig min ängel så farväl
Det stannar mellan oss, det blir bäst så här"
Kommentarer
Postat av: Magnus!
ahh fint skrivet :)
Var det jag som påminde om att gammla fronda ännu lever hehe !?
Puss puss söt
Postat av: sara
magnus, hehe tack.
mjo jag kollade på youtube klipp från när han uppträdde på melodifestivalen så blev jag sugen :P puss puss :)
Trackback
