21:04   För en halv sekund så trodde jag att dett skulle gå bra, att jag skulle fixa detta. Men det är nu jag inser sanningen, jag kommer aldrig glömma dig, jag kommer aldrig att kunna gå vidare.

det är ingen idée att låtsas.

Men jag är mitt gamla jag, gömmer mig bakom skratt och en ytlig fasad. Medans jag inombords totalt har brytit ihop. Jag vet inte hur länge till jag klarar detta. Jag tvivlar att jag kommer klara mig igenom morgondagen. Inte utan något bedövande i kroppen ialf. tack som fan för att det är helg imorgon^^

Jag klarar inte av att kasta iväg detta, jag klarar inte av att lägga 4½ år bakom mig. Jag älskar varenda liten atom av dig.

Jag vill inte leva utan dig.
då skiter jag hellre i allt.


Det gör så ont, det gör så jävla ont!



Nu ska jag krypa ner under täcket i hopp om att jag inte vaknar imorgon.