22:38   Jag ska sluta bry mig. För varför ska jag bry mig så jävla mycket om personer när jag bara får skit för det tillbaka. Nej, alla gör sina val. För jag ska inte krusa längre, som en väldigt klok vän sa till mig nu i dagarna. Varför ska jag vara den enda som försöker? Om den andra parten hade brytt sig, så hade "den" ochså försökt. Tydligen så är de här åren inte värt mer än detta för dig. Tycker bara det är så jävla synd att du inte kommer till mig och säger det. Utan jag får höra det via en annan och sen via msn, varav du loggar 2 sek senare. Vill du inte ha något svar? Eller du vill slippa ha en diskussion med mig så jag hade kunnat försvara mig och förklarat. Om du inte ens vill höra min förklaring så får det vara. Jag trodde verkligen att jag betydde något för dig, jag trodde verkligen att vår vänskap var jävligt unik och att ingen någonsin skulle kunna rubba på den. Ack så fel jag hade. Jag är så sjukt jävla sårad, det är allt jag kan säga. Ärligt så vet jag verkligen inte när jag mådde så här dåligt sist.

Nu till helgen måste jag iväg, kryssning, roadtrip, whatever. Om jag så bara sitter inlåst på något rum så är jag nöjd. Jag måste verkligen få ordning på alla tankar, ordna upp lite i huvudet. Först hockeyn, antingen så slutar jag eller försöker i Halmstad. Låtar starkt åt det första, men det känns också så jävla svårt, att ge upp livsglädjen, att sluta med det om har hållit mig i liv de senaste 7 åren, var ska jag då ta vägen när världen runtom mig krashar. Och sen detta med dig. Nu känns det bara piss. Varför ska man äppna sig vara ärlig och skaffa vänner när man endå bara förlorar alla igen. Antingen så flyttar de, hör inte av sig längre, skaffar nya/bättre kompisar. Usch, jag måste skriva av mig. Nu ska jag leta upp min bok, där bara mina tankar finns. Där ord blir till meningar som sen blir en hjälp från vardagen. det stärker mig när jag läser igenom texterna/dikterna om några år. För varje text som jag läser så stärks jag ytterligare. De påminner mig om varför jag ska fortsätta. Precis som min tatuering kommer att göra. Längtar så.

Känns som folk glömmer bort mig egentligen. Att jag inte har någon orsak att vara arg&kall för. Visst det är ingen ursäkt att jag har haft det jävligt jobbigt de senaste åren, men jag tycker nog att folk, eller snarare vänner som vet om det borde förstå, ialf lite. Jag har jävligt svårt att lita på folk, det krävs år innan jag kan lita på någon, och jag är jävligt tuff mot nytt folk, eller folk som är otrevliga. Som Umberto sa idag, "Jag behandlar folk så som de behandlar mig". Usch, ny bryter jag snart.

Imorgon bär det av för att köpa öl. massor.

ERICA, helgen?


ciao