20:20  Hemma över helgen, men är så otroligt orolig & rädd.

Jag hade tänkt berätta om lumpen, och hur de senaste veckan har sett ut, men nej det är inte det minsta viktigt längre så det skiter jag i, likaså djungelmuck som vi hade i torsdags.

Pappa kom och hämtade mig i höganäs igår, jag hann inte mer än sätta mig i bilen innan han berättade att tobbe var hemma. (Han flyttade till oslo för 2 veckor sen).
Så det visade sig att i torsdags så hade tobbe fått i sig något som han inte tålde och fick en kraftig allergisk reaktion. Han blev hämtt med ambulans, fick 2 doser med adrenalin som massa andra saker i kroppen, sedan fick han spendera natten på akuten i oslo. Sen åkte han hem och vilar nu upp sig. Det som skrämmer mig mest är att det tydligen var jävligt nära att gå åt pipan. Och det är inte förränns nu jag har börjat inse allvaret i det hela, igår var jag mest chockad och glad för att tobbe var hemma.

Men tänk om, tänk om ambulansen hade kommit dit lite senare eller vad som helst. Då hade läget kanske varit helt annorlunda nu, jag har inte ens tanken att jag skulle kunna förlora honom. Det finns lixom inte på min radar, det existerar inte i min värld. Jag menar, tänk så ska någon annan laga mat till honom och dom slarvar med något och tänker äsch det är inte så viktigt, fattar du hur jävla illa det kan gå då..

Fan vad jag hatar allergier!

Nu ska jag ner och hjälpa till med maten - ryggbiff, potatiskaka, svamp, beasås & mozarella sallad stpår på menyn. Sen har vi mina kärleksmums, kanlebullar och choklate chip cookies som jag spenderat de senaste timmarna med att baka. Som pappa så fint sa när han insåg att jag spenderat 3-4h med att baka, "detta är din lilla bubbla" och det är så sant, precis som med hockey så älskar jag att baka, allt annat försvinner och jag kan bara vara. terapi som sagt.

Kvällen kommer att spenderas med familjen, allihopa <3, det ska bli så underbart.