22:46  Egentligen så finns det jävligt mycket att berätta, men vet inte hur jag ska formulera mig eller få ut orden på rätt sätt. Jag är rädd för att öppna mig för jag är så jävla rädd för att göra bort mig och sumpa min chans. Därför känns det b´ättre att för första gången inte berätta vad jag känner, utan hålla käften och ta en dag i taget. Fan, jag måste snart avreagera mig innan jag sprängs av alla  känslor jag håller inne. Jag vill bara ställa mig på toppen av det störta berget jag kan hitta och skrika av mig lite..

Utöver att jag håller på att sprängas så leker väll livet. Varit hemma sen i torsdags och åker upp imorgon igen.. Nej jag känner vewrkligen inte för att prata om lumpen nu.. Jag lever med det 24/7, och detta är min lilla fristad PUNKT.

Nu sitter jag och kollar på någon lökig b-film om en nanny, så otrligit lättsam och inte alls spännande egentligen. Men det är endå jävligt gott att sitta helt ensam och mysa framför en dålig film. Egentid, och är så jäkla nödvändigt när man bor & lever med folk omkring en hela tiden i vanliga fall.

Ikväll ska jag chilla ännu mera och fixa i ordning på¨rummet samt försöka packa med :) Ikväll ska jag nattsudda, fan va gott! :)

nej, that's it for now :)

ciao